theresesoderback

Gud vad jag kände för att skriva av mig nu. Sitter bara hemma och lyssnar på dyster musik, eller ja, själva musiken kanske inte är så dyster ändå, men hela stämningen är som det, antar att det beror på att det är så himla ensamt, och så kommer det att förbli..

Känns som att mitt liv bara går ut på att fundera över livets mening just nu. Och jag kan inte finna någon alls!
Finns säkert någon mening, men inte som jag ser det nu, för då skulle de underbaraste människorna fortfarande finnas med oss.
Varför känns det hela tiden som om jag drömmer? Än hur mycket jag försöker sätta mig in i denna situation som vi alla är i just nu, så känns allt bara som en dröm, än hur jag gör liksom.
Antar att jag inte vill förstå att detta verkligen har hänt, i och för sig så kommer det nog än hur mycket man vill vara svårt att förstå något så hemskt.
Än vad jag gör, spelar ingen roll vad, så har jag bara en sak i huvudet, Fredrik.
Vad hade han gjort för att förstjäna detta? Han var verkligen världens underbaraste människa, finns ingen som honom. Han som hade så många framtidsplaner.... Varför?
Tänker på allt vi gjort, alla minnen med honom, och det är många! Dyker upp något nytt varje dag.. Det är då man får sådär ont i hjärtat, smärtan och saknaden man känner går inte att beskriva.
Varför står man där vid graven? Varför tänder man ljus och köper rosor hela tiden?
Han kommer väl snart igen?
Det som gör så ont, det är att man vet innerst inne att det bara är en lång väntan, alldeles för lång, innan vi ses igen.
Hur ser ditt liv ut nu? Vad gör du? Har du det bra? Tänker du lika mycket på oss som vi tänker på dig? Saknar du oss lika mycket som vi saknar dig?
Det enda jag vill veta om du har det bra, visste man det skulle allt kännas mycket bättre!
Men det kan inte vara på något annat vis, för ni förtjänade det bästa, så jag tror ni kom till något bättre än detta.
Men varför lämnade ni oss såhär tidigt? Det var alldeles för tidigt.
Fredrik, hur ska jag klara mig utan dig? Tror ingen förstår hur mycket han ställde upp för mig och hur nära vi stod varandra.
Finns så mycket jag vill få ur mig, men det hjälper som inte sitta och skriva ner precis alla tankar här, det blir inte bättre, jag får inte tillbaka Fredrik för det, men nu skrev jag av mig lite i alla fall, och det kändes lite bättre.

Önskar att tankarna kunde ersättas med ord, men det är omöjligt.

Fredrik- Jag älskar och saknar dig, hoppas du vet det <3


Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns