Att dom inte kan behandla mig tog verkligen knäcken på mig.. Aldrig mått såhär dåligt!
Och tycker det är så JÄVLA dåligt att man måste fixa psykologhjälp på egen hand.. Inte blivit erbjuden det sedan jag fick veta att jag var sjuk, vilket är typ ett halvår sen! Så jävla förjävligt alltså..
Men var på ett möte med en kurator på HC för någon dag sen.. Hon var rätt så bra ändå, trots allt man hört..
Fick fylla i en massa papper och hon sa då att jag var påväg in i en djupare depression... Jo tack, vet jag väl... Men denna gång stog jag på mig, inga antideppressiva denna gång! Det jag ska träna på nu är att släppa fram alla känslor, precis så som jag gjorde förut när jag var deprimerad.. Det dåliga nu var att jag stänger av alla känslor, vilket är både bra och dåligt! Men hon sa att det är nog lätt hänt när man får vara med om typ sin största kris i livet i denna ålder! Det bästa med att jag var dit var att dom skulle bråka med försäkringskassan åt mig så jag slapp! En himla tur det... orkar inte med att sån ska börja strula nu.. :( Känns inte så kul att man ska vara sjukskriven resten av livet i olika grad,,, men men.. Jobbigt att ha med dom att göra, fyfan!
Känns så surt att man inte kommer kunna jobba med vad som helst.. För jag trivs faktiskt riktigt bra i vården! Speciellt där jag är nu.. Alla är så underbara, man tror inte det är sant alltså!
Jobbar där till helgen.. Sen semester och ledig en månad.. Sedan har jag bara 6 dagar kvar där tills mitt vik går ut :( Vill bara börja grina så fort jag tänker på det alltså..
Känns skönt ändå, pratat med chefen och berättat precis hur jag känner och så.. och jag sa det att jag förstår verkligen om dom vill ta in en som vill jobba fullt ut! Verkligen.. Måste ha vart jättejobbigt å struligt för dom nu.. Men hon sa det att jag skulle absolut inte ta det där personligt för dom ska göra om allt där, och då kommer jag inte behövas.. Och jag förstår det! Jag har verkligen världens bästa chef! Hon ställer verkligen upp och bryr sig..


Och sen att en väldigt speciell kille ska flytta härifrån som jag verkligen börjat tycka om gör ju inte direkt saken bättre.. Mår jättedåligt över det och tycker att det är så himla synd alltså..
Men det är klart, du ska ju få göra det du känner att du verkligen vill med ditt liv.. Så är glad för din skull oxå, tror du kommer att få det jättebra i Norge, det tvivlar jag inte en sekund på! Men du kommer verkligen vara saknad kan jag säga..

Som jag brukar säga till Shirley - FOREVER ALONE ;)
Tur man har så fina vänner som henne, annars hade jag aldrig klarat det här..

Detta var bara lite ja kände att ja behövde skriva...
Men nu ska jag bli bättre på att blogga igen så uppdaterar snart igen ;)